Omstart är begärd

Den här dagen är hittills ingen bra dag. Ingen bra dag alls faktiskt. Jag vaknade efter, inte en utan flera, mardrömmar, somnade om, drömde några fler mardrömmar och försov mig. All antydan till positivt synsätt är borta. Och så är det kallt. Vad är det här för väder?

Vanligtvis brukar jag kunna tänka lite glatt, "jaja, det är kallt, men det blir ju snart fint". Idag kan jag mest spotta på sådan äcklig klämkäckhet.

Det finns inget som är bra idag. Alla har dåliga egenskaper - "sådana man ska jobba på". Spott. Idag har jag bara dåliga egenskaper och om jag ska jobba på dem kommer jag behöva gå i förtidspension på grund av utmattning. Om jag ens skulle ha energi nog att ta tag i något det vill säga. Hade jag haft en soffa hade det varit i den jag hört hemma. Något annat kan jag väl inte åstadkomma. Och se, jag har inte ens en soffa. Jag har inte ens en TV att vara miserabel tillsammans med. Jag vet inte ens vilken musik som matchar mitt låt-mig-inte-träffa-människor-humör idag.

Och då ska vi inte prata om mitt hår. Om jag vanligtvis har en antydan till bena har håret idag, passande nog, tyckt att det ligger bäst mitt på ansiktet och benan har varit kreativ nog att vända på sig så den ligger från öra till öra istället för från panna till bakhuvud.

Och så är mina händer torra.

Och så ska vi ha något jobbigt grupparbete igen. Så jag måste vara social.

Och sedan när jag varit social med gruppen får jag inte åka hem och fortsätta min miserabla tillvaro på egen hand, utan nej, jag måste låtsas vara sådär äckligt klämkäck på något möte.

Jag behöver ingen klämkäckhet idag. Jag behöver frossa i onyttighet och åtminstone få vara låtsassjuk så jag får tycka åtminstone lite synd om mig.

Och så blir jag arg på mig själv för att jag inte ens har vett att klaga på något som är värt att klaga på. Se, inte ens klaga kan jag göra ordentligt.

Finner avslag.